Nice, tänkte jag...en stund ensam med matte, kan ju inte bli bättre.
MEN...vart var skylten!? Skylten som borde ha varnat för katten?!
När jag kom in så stirrade han ner mig i golvet...pinsamt, jag vet, men jag är döskraj för den katten!
Han rispade min nos för länge sen, och sen dess....huvva...
Så jag höll mig på avstånd! Men den rackarn följde efter mig...överallt!! Jag följde med matte in i datarummet, och tror du inte på f*n, katta följde efter mig in dit...hoppade upp på stolen, och där stirrade han ner mig i golvet igen...*pinsamt*...
Jag vågade inte ens titta på honom....
Och när jag trodde att faran var över...när vi var halvvägs ut...då slog han till!!
Han slog klorna i mig, bakifrån, jag anade ingenting!!! Pinsamt nog så ylade jag som en stucken gris...det hördes ända ut...och såklart vaknade lille Isaac...
Men det gjorde faktiskt jätte jätteont!!
Jag vet nu att alla katter inte är lika överseende och förtjust i mig som mina katter är...
Men stackars lilla Atlas.... det är inte alltid lätt att vara hund, I know!
SvaraRaderaKram på dig från Mira